Jag har själv förlorat ett barn. Det är över 10 år sen nu. Kände aldrig då att det var något problem med att bli sjukskriven. Jag var inte sjukskriven speciellt länge efter vårt barns död eftersom jag började gå på föräldrapenning för vårt andra barn som överlevt. Vi hade nämligen fått tvillingar. Tror däremot att jag inte hade orkat börja jobba och träffa andra människor i en arbetssituation så snart efter vårt barns död. Jag var deprimerad. Jag var också sjukskriven under hela barnets sjukdomsperiod på över 3 månader. Minns hur läkaren frågade om han kunde skriva depression i läkarintyget. Ja, varför skulle du inte kunna skriva det, frågade jag? Ja, en del människor vill inte få in ordet depression i sina papper, svarade läkaren. Men, tillade han. Om man inte mår psykiskt dåligt i en sådan här situation, ja då är man nog inte psykiskt frisk i vanliga fall.

Att folk inte anser att vi har råd med att sjukskriva personer som behöver detta efter att ett barn har dött tycker jag är skamligt. Sen kanske vissa vill börja jobba med en gång. Min man började t ex jobba ganska snart efter vårt barns död. Det är inget fel med det. Men det är heller inte fel att må dåligt av att jobba i en sådan här situation. Det ska den behandlande läkaren avgöra. Inte försäkringskassan.