Undrar ni hur det gick för sovhjärnorna och dom få tänkande och handlingskraftiga individerna i Fredrik Reinfeldts bok "Det sovande folket"? Vi har nu svaret efter 15 års marknadsliberalism.

"Sovhjärnorna hade långsamt vaknat. Det konstiga var att ingen av dom varit medvetna om att dom sovit. Dom kände sig vilsna men insåg efter ett tag att det måste bero på att dom var yrvakna. För sovit hade dom väl? Det stod ju så i tidningarna. Och välfärdsstaten var en utopi som dom borde glömma nu. Om dom bara fick välja så skulle nog allt bli bättre. Välfärd byttes mot Valfrihet.

Dom yrvakna kryssade förvirrat i blanketter (gud så svårt, ingen hade ju lärt dom detta i skolan) för val av pensionsfonder, elbolag och telefonbolag. Sovhjärnorna kunde inte längre sitta om kvällarna och lata sig framför tv:n eftersom dom hela tiden blev avbrutna. Av telefonförsäljare. Vissa sovhjärnor hade börjat "Nixa" sig men andra tvekade för att inte gå misste om en valmöjlighet, ett lägre pris, ett erbjudande om en ny mobiltelefon eller en privat sjukvårdsförsäkring. Vem vågade chansa på att bli en apatisk sovande individ igen?

Johanna, en av dom få tänkande individerna hade fortsatt hoppa upp om morgonen. Allt gick bra fram tills barnen kom. Johanna vaknade allt tidigare om morgnarna och plikttrogen som hon var steg hon till slut upp kl 4 varje morgon och satte sig framför sin bärbara dator och jobbade lite innan barnen vaknade. Sen skjutsade hon det ena barnet till en friskola i söderort och maken det andra barnet till en privat förskola med specialpedagogik för tänkande individer i Västerort. Det tog lång tid men den kommunala skolan och förskolan i närområdet hade fått dåligt rykte så vem ville ha sina barn där?

Ett par år senare bröt Johanna ihop och blev utbränd. Sådan tur var hade hennes arbetsgivare erbjudit henne en privat sjukvårdsförsäkring så hon kom snabbt till en privatpraktiserande psykolog. Maken anställde en barnflicka och en städerska med hjälp av det skattesubventionerade hushållsnära tjänstesystemet. (observera skattesubventionerat - inte skattefinansierat, det yrvakna folket hade lärt sig att skattefinansiering var av ondo, men skattesubvention var av godo).

Konstigt nog fanns det fortfarande sovhjärnor kvar som inte arbetade och gjorde rätt för sig. Dom bodde företrädesvis i ghettoliknande förstäder eller i Norrland. Under välfärdstidens utopiska dagar hade dessa fått jobb i den ofantliga sektorn men nu när valfrihet rådde istället så var det ingen som ville ha dom. Det yrvakna folket föredrog skattelättnader så dom kunde resa till Thailand två gånger om året och vila ut sig för att slippa bli utbrända. De överblivna sovhjärnorna kallades nu utanförskapsfolket och i frustration över att inte få sitta och sova i fred framför tv:n längre drev dessa omkring på gatorna och brände bilar och attackerade poliser. Det yrvakna folket blev bestörta och fattade ingenting.

Så kom det oranga pensionsbeskedet i brevlådan för femtielfte gången och det yrvakna folket slängde det direkt pappersinsamlingen. Man hade valt och valt men nu orkade man inte längre. Elpriset förblev högt, pensionen förblev låg och för femtielfte gången spekulerade en bank bort pengar som inte fanns. Hade man valt fel?"

Andra bloggar om det sovande folket: Approximation, Badlands Hyena, Jonas Morian, Ett hjärta rött