"Många tror inte på Sverige idag: De nya förorterna har inte fått en mänsklig utformning. Arbetslivets problem är inte lösta. Utbildningen har breddats, men standarden har sänkts. Sveriges konkurrensförmåga minskar och Sverige har genom sin ställning utanför EMU en svag handelspolitisk situation. - Sverige är ett land utan framtid."

Så står det skrivet på baksidan på en bok jag har i min bokhylla. Är det en nyskriven bok? Nej, den är ifrån 1973 och heter "Jag tror på Sverige", skriven av PG Gyllenhammar. Jag har bara ändrat en sak i texten ovan och det är att jag ändrat EG till EMU eftersom vi gått med i EU (som det numera heter) nu. Men i debatten idag hörs alltjämt klagomål på vårt försämrade handelsläge men nu pga att vi inte har euron. Jaja, samma visa, hela tiden.

Hur är det då med utbildningen som PG redan såg försämrad 1973? Eller vad sägs om följande citat som man skulle kunna tro var borgarnas argument idag för dom "elitskolor" som snart kommer: "Man kan med fog hävda att vårt skolsystem inte tar hand om begåvningar……Utbildningsmålen har påverkats av jämlikhetsidealen. Dessa behöver nyanseras, så att samhället kan dra nytta av begåvningar och talanger utan att det ska vara till större förfång för majoriteten."

Hur står det då till med den svenska skolan? Jodå, resultaten har försämrats. Skolverkets rapport visar det. Problemet är bara att man kan undra vad det beror på? Är det den socialistiska flumskolans fel, som bevisligen PG redan såg tendenser av redan i början av 70-talet? Eller är det 90-talets neddragningar inom den offentliga sektorns fel?

Jag tror på det senare. I början av 90-talet låg svenska elevers resultat i topp. Svenska elever som gått i socialdemokratisk flumskola i åratal. 90-talskrisen gjorde att man fick dra ned på resurserna i den svenska skolan. 1991 gick det 9,1 lärare på 100 elever i den svenska grundskolan. År 2000 var motsvarande siffra 7,6. År 2006 hade den stigit till 8,3. Man får vad man betalar för. Enkel matematik.